Oavsett allt så är min familj det viktigaste jag har. Min mamma och pappa, som funnits med mig genom allt, alltid stöttat och fostrat mig till den individ jag är idag. Mina syskon, en lillasyster, jag växt upp med - som jag retats med, hjälpt och skrattat med, en storasyster som kommit mig allt närmre ju äldre jag blivit, och en bror som jag inte träffar så ofta men när jag gör det kan vi umgås som bror och lillasyster. Sedan har jag mina fina syskonbarn, de som jag lekt med som barn och som nu är stora och givetvis de som är yngre och som jag nu får se växa upp. Och givetvis J, som är min fasta punkt i vardagskaoset.

För mig är familjen något oerhört värdefullt. Även om man inte ses så ofta, kanske knappt alls så är det ALLTID ALLTID min familj. Därför har jag så svårt att förstå hur någon kan säga att man har tre syskon, benämna dom som alla, när man har två till. Jag begriper det inte. Även om man inte umgås. Även om man inte ses så ÄR man alltid syskon.

Jag kan inte förstå. Men, för är ju familjen något som betyder något. Och då räknas alla.