Det är höst. Ja, på riktigt. Den kom idag. Man kan basera detta årstidsskifte på många saker; temperaturen sjunker, fåglarna börjar packa, löven ändrar färg osv. Men allt detta är ganska otydligt i jämförelse till brytpunkten i hästvärlden. Regntäcket. Idag fick majoriteten av hästarna regntäcke på sig vid utsläpp, igår var det bara ett par. Således kom idag hösten till Ekeby.

Jag hade utsläpp imorse och trodde jag klivit in i en iscensättning av Slaget vid Lützen. Det låg en tung dimmig rökridå över nejden. En sur doft av brand stack i näsan och sved i ögonen. Men nej, inget rollspel -bara grannen som eldade. Hästarna var skeptiska mot detta fenomen och spanade bortåt men som tur var lättade luften något medan förmiddagen gick. Känns inte helt kul när luften man andas känns som att tugga på träkol.

Dagen har för övrigt vart lugn. Jag har ikväll vart på ljusparty med Rebecca hos Madde. Inga inköp för mig. Ljus för flera hundra känns inte som min refräng. Har ju faktiskt annat att prioritera. Men trevligt var det iaf. Nu ska jag natta mig, imorgon kommer Hovis, jag ska plugga, rida en massa och fixa Rebeccas hästar.

Risken finns att detta blir ett riktigt gnäll inlägg. In that case - ha överseende!

Att min mage strular är inget nytt. Det har den gjort av och till sedan våren -07. Graden av strul har dock varierat och det har gått rätt bra. Fram tills i våras då det dippade rejält igen. Dock verkar det gå i någon form av loop vilket gör att de sämre dagarna är uthärdliga eftersom jag vet att det snart kommer bli bättre. Och det blir det ju.

Nu är det dock sämre igen och jag skulle ringa min läkare idag hade jag tänkt men jag skjuter på det ett par dagar. Tills dess får jag ta mig lite i kragen vad gäller matrutiner och matens innehåll. Imorgon ska jag dessutom åka och köpa superpillren för 400kr. Förhoppningsvis kan de underlätta något (och förhoppningsvis behöver jag inte göra av med samma mängd som storasyster, en burk i veckan typ).

Förhoppningsvis är jag dessutom tillräckligt modig att våga ringa till läkaren och kriga fram en undersökning. Och allt det må innebära.

Mary och jag har tagit det lugnt denna vecka efter tävlingen. I tisdags tog vi en sväng om med Leffe och Rebecca på vallen. Hon fick jobba med gummisnodden så det skulle bli någon ordning så att säga. Vi joggade lite och galopperade (faktiskt i vettigt tempo). I onsdags vart det lätt longering. Hon var duktig och jobbade fint. En kvällspromenad som avslutning såklart.

I fredags blev det ridhuset. Jag försökte vara lite strukturerad men kände att vi höll på att braka iväg i kaos så det vart bus istället. Galopp på lång tygel. Då plötsligt lyssnade hon. Vi kunde ändra tempo, svänga och stanna -på bara vikthjälperna. Bra där! Hon var glad och jag var glad. Vi avslutade i skritt med lite sidepasses, slutor, öppnor och ryggningar. Duktig häst!

Igår blev det en spontan vilodag. Jag och Michaela spenderade morgonen som publik på dressyrtävlingen på Hallsta.


Imorse hade jag utsläpp. J hjälpte mig och det hela gick smidigt. Mary låg när vi kom in så jag kunde gå in och kramas lite, så mysigt! Idag ska vi hitta på något roligt. Barbacka kanske? Nu ska jag iaf gå ut och lunchfodra, är nog en och två som är hungriga!

Oavsett allt så är min familj det viktigaste jag har. Min mamma och pappa, som funnits med mig genom allt, alltid stöttat och fostrat mig till den individ jag är idag. Mina syskon, en lillasyster, jag växt upp med - som jag retats med, hjälpt och skrattat med, en storasyster som kommit mig allt närmre ju äldre jag blivit, och en bror som jag inte träffar så ofta men när jag gör det kan vi umgås som bror och lillasyster. Sedan har jag mina fina syskonbarn, de som jag lekt med som barn och som nu är stora och givetvis de som är yngre och som jag nu får se växa upp. Och givetvis J, som är min fasta punkt i vardagskaoset.

För mig är familjen något oerhört värdefullt. Även om man inte ses så ofta, kanske knappt alls så är det ALLTID ALLTID min familj. Därför har jag så svårt att förstå hur någon kan säga att man har tre syskon, benämna dom som alla, när man har två till. Jag begriper det inte. Även om man inte umgås. Även om man inte ses så ÄR man alltid syskon.

Jag kan inte förstå. Men, för är ju familjen något som betyder något. Och då räknas alla.

Igår hade jag som sagt föreläsning på eftermiddagen men jag åkte in lite före lunch för att spåna på mitt examensarbete. Veronica var också där så vi kunde diskutera lite ihop.

Föreläsningen var helt okej, mest information om organisationen tyckte jag. Men ja, rätt så viktigt ändå. När den var över åkte jag till storasyster och drog med henne till Maxi. Jag och J har skjutit upp storhandlingen nu i flera veckor och det blir ett ständigt småhandlande och svårt att bestämma middag. Så nu handlade jag hem en del.

När jag kommit hem och packat upp varorna fixades lite mat. Skissade sedan lite mer på min plan och sedan tittade vi lite på Top Gear innan det var sovdags.

Jag måste lovorda mina skor. 2 år senare är de fortfarande som nya!

Usch vad jag är dålig på att uppdatera nu känner jag.

Igår var jag ledig från studier, eller ja - ledig från studier i skolan så att säga. Det var nog lika bra, kände mig inte alls fräsch. Det var ganska diffust men grundade sig nog i magen. Igen. En powernap på tre timmar rådde bot på det, även om det ersattes med en smula huvudvärk. Men det var så lite i jämförelse.

På kvällen fick jag och J äntligen till vår filmkväll. Den har vart planerad ett tag men olika orsaker har gjort att den fått skjutas upp. Men igår så. Skummade igenom filmlistan på Netflix och bestämde oss för Dark Shadows. Helt okej var den.

Denna morgon vaknade jag av mig själv redan kvart över sju. Tog det lugnt och drog mig en stund. Nu har frukost och kaffe intagits så jag ska väl ta en snabb dusch och göra mig i ordning för dagens föreläsning. Det känns intressant:-)

Upp tidigt imorse för att fara till dagens lektion i Etuna; introduktionen för examensarbetet. Som väntat, med den läraren vi har, gick det snabbt och smidigt. Två timmar tog det och då hann vi titta på några av förra terminens arbeten också.

Ibland kan det kännas som en övermäktig uppgift men efter att ha sett de andra arbetena känns det riktigt bra. Nu kör vi! (Eller jag, eftersom jag skriver själv). Imorgon ska jag spåna lite idéer på allvar.


Efter skolan åkte jag till syster då vi skulle åka och sätta blomma på graven. Det är ett år sedan morfar gick bort. Saknaden är fortfarande stor och det är så mycket jag skulle velat fråga om.

Vi åkte förbi och fikade hos mamma sedan innan jag körde hem R-M och gjorde stallet. Mary fick vila idag :-)