Eller i detta fall, mustang Mary! Igår morse hade jag utsläpp och det gick som smort. Tills jag släppte ut det lilla fullblodet Nalza, som för tillfället är av största övertygelse att han nog trots allt är hingst. Så fort jag klivit ut ur hagen drog han som en avlöning för att uppvakta sin dam (som oturligt för honom går i en annan hage. Med en annan valack). Men, denna korta men högst effektfulla spurt fick hästarna i de övriga hagarna att lätta ankar. Galopp galopp. Mary fick mitt i allt någon sorts uppenbarelse över sin faders härkomst för hon visade minsann hur Quartern fick sitt namn. Hon drog på som om hon inte var gjord för annat än att galoppera på prärien. Efter ett par varv tyckte dock jag inte att det var ett dugg imponerande så jag viftade frenetiskt med en tuss hö. Efter ytterligare några varv kom även hon på att hö var bättre för hälsan och kom till grinden. Efter att jag sprungit med hötussar till alla andra kunde jag sedan återgå till att ta ut de kusar som fortfarande var inne.

Dagen flöt på. Åkte med sis på blom(kruke)turné till stan och kom hem med två krukor. Hon köpte olivträd. Utan krukor. Hemma igen var det dags för en ridtur. Jag och Rebecca hade spikat uteritt med galopp. Nu hittade jag dock en liten fröken med svullna ben i boxen, aj aj. Så vi klädde på och tog en skrittur istället. Hon var inte öm och kunde gå så vi knatade upp längs skogsvägen och möttes av en parkerad bil med skylten "jakt pågår". Vad fasiken? Jakt? Nu?! Vi vek av för att inspektera vallen och skrittade tillbaka längs den istället. Mycket fint. Bara att hoppas att sommaren blir torrare än förra så det går att utnyttja den klippta vägen. Tillbaka i stallet fick Mary lindade ben innan det gjordes kväller. Tokfia.