Jag ligger nerbäddad i sängen med en kurrande katt på armen. Min ständiga följeslagare. Jag haft haft ett gäng katter under mina år. Sara, Wilma, Pele, Olivia, Rultan, Madame Tussgrå, Freddy, Zidane och Pazzini. Och nu Lukas och Robbie. Alla katter har haft sina egna personligheter och egenheter men ingen av dessa har vart så mattefrälst som Robbie. Han är där jag är, så är det.

Jahopp. Den där bilden jag försökte lägga upp blev det ju inte mycket med. Vet inte ens varför jag blir förvånad.

Sist jag skrev var alltså i tisdags. Vad har hänt sedan dess? Jo, vi har blivit utan beteshage. I tisdags när vi skulle flytta dem hade Leffe sprungit sönder sig. Både bakskydden och en sko hade han tappat, plus att hoven inte såg alltför kul ut. Och eftersom de övriga lediga hagarna behöver fixas får de vackert vara i sin rasthage tills dess. I onsdags hade vi ett stallmöte som inte resulterade i mer än missförstånd och dålig stämning. Eftersom betet i hagen är så dåligt kommer de bara att få gå där halvdagar tills vidare. Men som sagt, staket ska upp först.

Mary har vilat i några dagar sen hon var hos doktorn. Hon skulle gott igår men då lyckades jag mosa min tumme i en grind. Så den har antagit en annan färg och form. Kan man säga. Gårdagen blev därför mycket lugn. Jag fick hjälp i stallet av Rebecca och kunde vila tummen.

I morse hade jag utsläpp igen och det kändes hyfsat i tummen. Fast täckena gjorde lite ont. Jag fick hjälp idag med av Rebecca. Det är egentligen min Kashi-dag idag men jag valde att rida Mary först för att känna efter lite. Det kändes sådär så det blir nog inget ridande för mig mer idag. Mary var på hugget idag men vi fick till det lysande på slutet. Duktiga tjej!