Ungefär så upplevde jag att vi såg ut idag, och igår (!), jag och Mary.

Igår fick vi sällskap ut av Sara och Angel. Perfekt tyckte jag då det var ett tag sedan vi var ut på tur. Ännu längre sedan vi hade sällskap av dom. Vi tog oss upp för skogsbacken med raska kliv sedan ut på vallen. Jag föreslog att vi skulle trava. Det var den mest taktfria och osammanhängande trav jag upplevt. Förmodligen var det inte ens trav. Vi provade en kort galopp istället. Den var inte heller helt godkänd då vi galopperade på stället vartannat steg ungefär. Men ja, bättre kan vi sammanfatta det hela med. Promenaden hem surade Mary halva biten (MER GALOPP!), andra halvan blev hon på bättre humör - förmodligen för att det vankades kvällsmat.


Idag skulle vi ha upprepat gårdagens bedrift, men nu med Rebecca och Kashi som sällskap. Precis när vi skulle ge oss ut parkerade dock en svart massa ovanför Ekeby. Spöregn, jo jag tackar. Så vi höll oss inomhus. Ridpasset blev något ostrukturerat. Först gick det bra, sedan bättre, sedan inte alls, sedan bra igen och sedan Marys version av Kavalleriet anfaller. Rebeccas mor, som redan tidigare påpekat att hon såg hemskt pigg ut, kom då med förslaget att jag skulle galoppera igenom krisen.

Så vi gick ut i paddocken för att få mer svängrum (även om ridhuset tömdes fort efter vår framfart, oklart om det var varför). Vi galoppade och galoppade. Bytte varv. Och galoppade. Till sist så kunde jag faktiskt sitta ner. Det måste jag ju se som en bedrift. Och sedan kom även hon till ro. Hon var svettig, jag var svettig och förmodligen var även paddocken svettig. Vi tog oss en promenad runt gården och sedan fick den lilla galna argbiggan duscha.

Vi förväntar oss massiv träningsvärk imorgon.