Det är liksom stora frågan? Det ideala för mig hade ju varit att åka på lite träningstävlingar först. Känna vart man är och jobba vidare liksom. Det råder ju dock brist på såna. Om man inte hoppar, det gör inte vi. För Marys del spelar ju inte arrangemangets form någon roll, så därför lutar det åt att det blir någon lokal tävling i höst. Det betyder dock att vi måste lära oss nya program och hur man agerar på lång bana. Puuuh.

Idag tänkte jag därför vara produktiv och öva lite delar ur ett program. Mary tyckte det var bajstråkigt. Men eftersom jag hittade en lösning igår så trotsade jag hennes steppande och ökade insatsen men sidvärtsrörelser. Det är helt klart jobbigare men det vet inte Mary. Mitt fokus flyttades därmed från programridning till att hålla form, tempo och bjudning. Det lyckades. Vi avslutade det hela med några fattningar och sedan lyckades vi trava av, i ett bra tempo och i en bra form; Succé!

Fröken Andersson är dock fortfarande grymt pigg. Så ingen vilodag imorgon!

Dagens Woohoo;
Mina fina ridbyxor är ÄNTLIGEN här!! Total lycka, dessutom satt de perfekt och nästan lagom långa. WIIIHOOO!

Så här fina är de;